På hemväg delade vi på oss. De trivsamma svarta hästarna försvann sa Sol och tittade längtansfullt efter dem. Och såg inte att underlaget var lite lerigt. Plötsligt låg vi på marken båda två. Snopet och snöpligt i skritt. Mig gick det bra med, men stackars sol bromsade oss båda med näsan. Ett redigt jack på mulen och en uppskrapad bog. Håll tummarna att hon läker ihop snabbt. Stackars lilla prinsessan.

 

ubitt

4 mars 2012 19:31

Aj aj aj, stackars duktiga Sol! Håller tummarna för att hon läker snabbt!

 

Caroline

4 mars 2012 21:47

Stackars Sol! Krya på!

Sol

5 mars 2012 10:22

tack - hon verkade pigg i hagen på söndagen men grinade lite illa emellanåt när hon skulle äta - om det lär strama rejält i såret när hon äter och gnäggar. Stackarn.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Älskade Nissebus, det allra tuffaste beslutet fattades för några dagar sedan. Vi visste att detta var din sista sommar. 32 år är ett långt liv även för en tuff, stark och tålmodig islandshäst. När kroppen inte orkar och tänderna börjar ta slut. Då må...

Stallet är fortfarande vår trygga vrå och naturen börjar bli grön och skön. Nisse vinner fortfarande race - iallafall mot tvåbenta. 32 år och fortfarande spänst i ben och solsken i blick. Även med regntäcke på. ...

En hjälpande hand behövs alltid i stallet och på turen. Hurtiga Humlan, Höken och maken ställer upp. Övervakade av Heba! ...

Balansövningarna tränades såklart först på Nisse.

Man kan träna balans och trick hälsar Freya.