Ikväll tog vi ut alla hästarna. Tanken var att vi skulle till ridhuset. Skogssträckan gick stårlande. Freya gick snällt intill eller bakom Legato. Sol gick bakom Nisse och Sveipur gick sist och höll koll. Men så kom vi ut på vägen. Rena skridskobanan. Freya började glida runt. Jag hoppade av för att hjälpa till, men ställde bara till det. Det var glashalt, så jag ramlade och Freya ramlade runt på mig. Tack och lov var hon skickligare med sina fyra ben än jag på två. Så hon skuttade raskt förbi och över mig. Jag höll i grimskaftet och surfade nedför backen sittandes på rumpan. Vatten på is var toppenföre så hon behövde knappt dra mig. Jag gled finfint. Behöver jag tillägga att vi vände tillbaka och tog en sväng via skogen och åkern hem. 

 

ylle

2 februari 2011 10:08

Det verkar vara fler än Fraya som var ute på hal is.. liksom... häpp

http://ponnyflickornasblogg.bloggplatsen.se

 

Caroline

2 februari 2011 13:45

Oj, vilken tur att det gick bra. Tolkning efter Freya, lite väl spännande.

 

GR

3 februari 2011 21:52

Men det här går ju alldeles strålande. Nu när jag tänker på det tror jag vi behöver ännu fler hästar.

Sol

3 februari 2011 21:57

Ja, en skäck eller två vore trivsamt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Älskade Nissebus, det allra tuffaste beslutet fattades för några dagar sedan. Vi visste att detta var din sista sommar. 32 år är ett långt liv även för en tuff, stark och tålmodig islandshäst. När kroppen inte orkar och tänderna börjar ta slut. Då må...

Stallet är fortfarande vår trygga vrå och naturen börjar bli grön och skön. Nisse vinner fortfarande race - iallafall mot tvåbenta. 32 år och fortfarande spänst i ben och solsken i blick. Även med regntäcke på. ...

En hjälpande hand behövs alltid i stallet och på turen. Hurtiga Humlan, Höken och maken ställer upp. Övervakade av Heba! ...

Balansövningarna tränades såklart först på Nisse.

Man kan träna balans och trick hälsar Freya.