Neisti, Sveipur och Legato hade en härlig dag och bilder ska komma inom kort hoppas jag. Ingen av dem knep svansen. Men alla hoppade. Bara en sån sak!

Köerna hopade sig när vi närmade oss Södertälje. Diana tipsade om att vi kunde ta färjan och gena via Slagsta. Sagt och gjort. Vi kom med färjan och gled utan problem sista biten hem via Ekerö. 120 mil på två dagar. En lång dags färd för katt.

På temat älg fick Diana jaktens gudinna ta sig en liten bensträckare vid Laganland. Att gå i koppel var väl inget speciellt. Tror ni inte den lilla kattdamen passade på att ta en tur upp bland träden och passa på att kissa. Imponerande.

Vid Mala strax norr om Hässleholm fick vi göra en detour - tydligen hade en älg kommit ut i vägen. Vi fick upp ögonen för att här fanns Mala stenar, så på hemvägen passade vi på att stanna och titta. En hel drös skeppsättningar dolde sig i den vackra skogen. 

Söndagsmorgonen bjöd på kyla och rejält med frost. Även vid 10 när solen varit framme en bra stund var det vitt på marken. Kyla, yla - vargavinter sa GR. Eller sa han ingen rädder för vargen här? Vi hälsade på grannarnas fina hästar och blev omringade av en hel hord hundar. Tack och lov var de snälla allihop.

Farmor och farfar var inte hemma, så vi fick husera själva i Skåne. Diana tog snabbt husbestyren på största allvar och fungerade både som Barista, vakt och värmedyna.         

Diana behövde ju daglig dos av antibiotika, så det var bara att lasta in damen med övrigt bagage. Snällare passagerare har vi nog aldrig haft. Knappt en mjaio. Hur nöjd som helst med att sitta fritt i bilen. Vid ratten var hon faktiskt bara vid fikapauserna.