Katterna är rara. De vill gärna visa vilka fantastiska jägare och tillgång för hushållet de är. Men när de gömmer presenterna för leverans framåt jul. Ja, då börjar det osa as. Har likt en fransk parfymör sprungit runt i huset och sniffat. Var är det som luktar? För luktat har det gjort. Värre och värre. Mest om natten. Kanske för att Alice eller Diana funderat på om presenten är riktigt bra gömd. Jag misstänker att den har flyttats runt lite då och då. Igår kväll lyckades jag ätligen lokalisera presenten. Eller rättare sagt. Jag flyttade allt i källaren. Och GR lyckades sätta foten på en halvt rutten skogsmus. Det lät som ett brandlarm. Äntligen kunde jag få ut lukthärden och sanera. För fy vad en liten skogsmus luktar när den ruttnar inomhus. Hoppas nu att vi slipper fler presenter från katterna på ett tag. Och nu när kattungarna har flyttat hemifrån har Alice har tack och lov slutat att släpa in ormar.   

 

Vägen fram vägen till Receptblogg

18 augusti 2010 09:54

Hej! Har du någon kroppsförebild?

http://vagenfram.webblogg.se

Sol

18 augusti 2010 09:59

Sveipur går ofta före mig. Men förebild vet jag inte om han är. Sol ligger alltid för långt före. Men jag är nöjd. Håller rätt stabilt samma vikt året om. Gräs, äpplen och morötter, lite mineraler. Det är en bra diet.

 

Jennie Orleifson

18 augusti 2010 12:11

Vilken trevlig blogg du har =)

Besök gärna min.

Mvh Jennie

http://thepopcorn.blogg.se

 

Jennie Orleifson

18 augusti 2010 12:14

Min mer hästrelaterade blogg.

http://passionofmine.blogg.se

 

Ivan

18 augusti 2010 13:55

Trevlig bild på Sture - katten!

 

eva

18 augusti 2010 15:43

Har sätter jag mig för att läsa din blogg i knät en tallrik med min allt försenade lunch, bränd falukorv och för långt kokt spagetti (glömde bort att jag "lagade" mat). Så får jag läsa om en jäst skogsmus, bilderna blev alldeles för starka, - maten, den brända falukorven började kännas lite pälsaktig och sa den inte pjif när jag stack gaffeln i den. Kan inte säga att jag njöt direkt. Tur att jag har innekatt som går ute och inte förstår det där med att döda, mat kommer i påse enligt henne och jag ger mig sjutton på att påsmaten innehåller sunken skogmus ibland, luktar i alla fall liknande. Skicka iväg Sol till hingsten, du vill väl ha en liten fölis nästa år? Lycka till!

http://frenja.blogspot.com

 

Stina

19 augusti 2010 07:16

*s* Känner igen det där !

http://billiejean.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Älskade Nissebus, det allra tuffaste beslutet fattades för några dagar sedan. Vi visste att detta var din sista sommar. 32 år är ett långt liv även för en tuff, stark och tålmodig islandshäst. När kroppen inte orkar och tänderna börjar ta slut. Då må...

Stallet är fortfarande vår trygga vrå och naturen börjar bli grön och skön. Nisse vinner fortfarande race - iallafall mot tvåbenta. 32 år och fortfarande spänst i ben och solsken i blick. Även med regntäcke på. ...

En hjälpande hand behövs alltid i stallet och på turen. Hurtiga Humlan, Höken och maken ställer upp. Övervakade av Heba! ...

Balansövningarna tränades såklart först på Nisse.

Man kan träna balans och trick hälsar Freya.