Jag har faktiskt plockat fram några av de vintervilande Pelargonerna. Min ljuva Apple Blossom och en Mårbacka väcks nu försiktigt. Och sticklingarna verkar klara sig. Det blir nog vår i år också. Så småningom.
Äckligt att lägga ut såna här bilder! Har du sett att det snöar ute? Vi kommer aldrig mer att se varken pelargoner eller betande hästar i sommarpäls på det här halvklotet!
Ivan (dystopiker)
Gitte
17 februari 2010 11:00
Men Ivan - idag är du verkligen den förskräcklige. Jag lovar. Våren är i antågande. Alice skriker högljutt om det varje dag. Tyvärr har katthanarna i trakten blivit fega mesar. De vågar sig inte ut i snön. Hur hon än ropar och lockar!
Ivan
17 februari 2010 14:59
Det hände nånting hos nån veterinär för något decennium sedan som gör mig märkligt intresserad av denna information. Faktiskt är skrikiga kärringar det värsta jag vet - näst snö!
Ylle - lita inte ett ögonblick på människorna bakom den här bloggen! Med tanke på vad dom har till yrke, är det inte så konstigt att dom försöker sälja på dig en vilseledande bild av vår verklighet härute. Tro mig - det är ett rent, vitt och tämligen fluffigt köldhelvete även här.
Men med en och annan gullig varelse instoppad mellan drivorna, det medges.
Älskade Nissebus, det allra tuffaste beslutet fattades för några dagar sedan. Vi visste att detta var din sista sommar. 32 år är ett långt liv även för en tuff, stark och tålmodig islandshäst. När kroppen inte orkar och tänderna börjar ta slut. Då må...
Stallet är fortfarande vår trygga vrå och naturen börjar bli grön och skön. Nisse vinner fortfarande race - iallafall mot tvåbenta. 32 år och fortfarande spänst i ben och solsken i blick. Även med regntäcke på. ...