Sveipur verkar tycka det är helt ok att ha matte på ryggen igen. Och baske mig om han inte känns helt ren och taktfast i skritten. Sprallig är han med nerverna utanpå. Ett papper = spöke. Ett rådjur = monster. En gren mot min hjälm kan sätta sprätt på turen. Allt kan hända. Fast ofta stannar vi och tittar på havre och annat inbjudande. Imorgon är det dags för kliniken igen. Håll tummarna för en friskförklarad Sveipur!