Trixi och Ed är nyfikna på omgivningarna. Den här gården såg väldigt intressant ut. Många fina hektar också.

Bryndis har hunnit bli 23 år. Min första islänning som gjorde mitt vilda fullblod lugn och trygg. Nu har hon det bra hos Anette och leder sin lilla flock i ur och skur.

Arsol följer snällt med mamma. Bryndis är en klippa gick glatt över diken, vatten, träbroar. Alla inklusive Arsol följde efter utan att blinka.

Tog dagen ledigt för en tur upp till Månkarbo, Östervålatrakten. Hälsade på Anette, Bryndis, Sunna och Arsol. Hästarna var glada trots duggregnet. Arsol har blivit en stor tjej. 

Hästarna verkade trots allt nöjda. När det är gråmulet håller sig ju i alla fall myggen borta. Alltid något.

På våra ridvägar kryllar det av mistlar. Men nu på våren har några antagit en märklig om än vacker färg. Har de sugit musten ur trädet och tagit död på sig själv tro? En sista färgstark hälsning?

Träning och tävling i all ära, men det absolut bästa med att ha häst är att man kan ge sig ut i skog och mark. Riktigt underbart är det så här på våren när allt blommar - precis innan alla bromsar och getingar börjar bli lite väl närgångna. Då är det magiskt att komma ut på långritt speciellt i den  ljusa ljuva försommarnatten.