Vaknade inatt av att det formligen vräker ner regn. Hästarna brukar inte reagera - de har några riktigt täta träd med långa fina grenar som hänger ut över hagen som de använder som paraplyer. Mina blommor på altanen har en värre tillvaro. Pelargoner gillar sol och värme - de tål bättre att torka ut än att stå med blöta fötter och rötter. Bara ut och försöka få in några längs husväggen så de kan torka upp lite. Håller tummarna. Förra året dog en hel drös - de arma stackarna drunknade. Jodå, det vräkte ner en hel del förra  året också.

 

GR

14 juni 2009 11:51

Ussh, vad hemskt! Jag blir väldigt illa berörd när jag läser sånt här. Det tar mig väldigt hårt när oskyldiga blommor dör. Kanske är det bara jag?! Men jag gråter hejdlöst i flera dagar. Tar minst en månad förrän jag är mig själv igen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Älskade Nissebus, det allra tuffaste beslutet fattades för några dagar sedan. Vi visste att detta var din sista sommar. 32 år är ett långt liv även för en tuff, stark och tålmodig islandshäst. När kroppen inte orkar och tänderna börjar ta slut. Då må...

Stallet är fortfarande vår trygga vrå och naturen börjar bli grön och skön. Nisse vinner fortfarande race - iallafall mot tvåbenta. 32 år och fortfarande spänst i ben och solsken i blick. Även med regntäcke på. ...

En hjälpande hand behövs alltid i stallet och på turen. Hurtiga Humlan, Höken och maken ställer upp. Övervakade av Heba! ...

Balansövningarna tränades såklart först på Nisse.

Man kan träna balans och trick hälsar Freya.