vi fick med oss en lös hund på kvällspromenixen med Trixen. Den lille hanhunden blev helt klart kär. Inte så konstigt. Men nu vill han inte gå hem. Och jag vet inte var han bor. Ska jag gå ut en sväng till och hoppas att han ger sig eller att vi möter hans husse/matte. Eller ska jag stänga dörren och hoppas att han tröttnar och går hem? Tur att jag ska ta en sväng tillbaka till hagen. Då får jag se om han är kvar. Och om problemet kvarstår :)

 

Blossa

18 maj 2009 21:30

Som om ett djur mer eller mindre skulle spela någon roll!?

 

Tiina

18 maj 2009 21:30

Nämen oj då. Hoppas han hittar hem till sin husse och matte snart. Vad var det för hund?

http://www.metrobloggen.se/bjorkliden

 

GR

19 maj 2009 11:24

En rejäl känga i röven på hunden så är problemet ur världen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Älskade Nissebus, det allra tuffaste beslutet fattades för några dagar sedan. Vi visste att detta var din sista sommar. 32 år är ett långt liv även för en tuff, stark och tålmodig islandshäst. När kroppen inte orkar och tänderna börjar ta slut. Då må...

Stallet är fortfarande vår trygga vrå och naturen börjar bli grön och skön. Nisse vinner fortfarande race - iallafall mot tvåbenta. 32 år och fortfarande spänst i ben och solsken i blick. Även med regntäcke på. ...

En hjälpande hand behövs alltid i stallet och på turen. Hurtiga Humlan, Höken och maken ställer upp. Övervakade av Heba! ...

Balansövningarna tränades såklart först på Nisse.

Man kan träna balans och trick hälsar Freya.